tisdag 6 december 2016

Mindfulness för losers av Christoffer Holst

Christoffer Holst, Mindfulness för losers 
Rec-ex ifrån Bokfabriken, Tusen tack!

Handling:
Du kan ta tjejen ur Heta nätter, men du kan inte ta Heta nätter ur tjejen. 

Pamela Perssons liv är inte precis perfekt. Hon är 27 år och bor fortfarande hemma i källaren hos sina föräldrar i den jämtländska byn Solvik. Jobbet på frisörsalongen Hot Clip ger varken nog med pengar eller stimulans och alla människor i byn, inklusive hennes gamla tjejkompisar, ser ner på henne efter hennes medverkan i dokusåpan Heta nätter

När Pamelas största intresse i livet, den amerikanska skådisen Wade Crust, är på väg till Stockholm för en filminspelning ser Pamela sin stora chans. Hon måste fly från allt som är mörkt i Jämtlands skogar till allt som glimrar i storstaden. 

I Stockholm träffar Pamela den mopedåkande muskelbyggaren Sebbe och den nästan diplomerade mindfulnesscoachen Gloria. Samtidigt som det amerikanska stjärnbesöket närmar sig kryper allt hon lämnat i Solvik tätt inpå. Och frågan är vad Pamela egentligen letar efter? 


Vad jag tyckte:
Jag älskade verkligen Christoffer Holst första bok, Mitt hjärta går på och tänker ännu på Pontus och Chavve. Så det var lite nervöst att börja läsa hans andra bok men jag oroade mig i onödan. För det visar sig att Holst verkligen har förmågan och skickligheten att berätta så bok två blir en lika fin upplevelse som bok ett. Dock så når inte Mindfulness för losers upp till samma nivå som Mitt hjärta går på, i den boken fanns en normbrytande hjärtskärande vacker kärlekshistoria som var både speciell och egen. Mindfulness för losers känns lite mer vanlig på något sätt men dock inte på ett dåligt sätt. Det är mysig läsning och jag gillar det.

Mindfulness för losers är en charmig och komisk feel-good komedi med stänk av både cynism och allvar. Pamela är en spännande karaktär som känns både äkta och levande i hennes sökande efter meningen med livet.  Gloria är också en karaktär som jag fäster mig vid, hennes intensiva jakt på mindfulness när hon innerst inne är väldigt vilsen och liten. Sebbe är ytterligare en finstämd karaktär. Just karaktärsbygget är en av Christoffer Holst starka sida, han kan verkligen skapa äkta och levande karaktärer där även dialogerna fungerar på ett trovärdigt sätt.  Dock så upplever jag att själva handlingen är lite tunnare än i Holst förra bok. Slutet kommer lite väl hastigt och det känns lite snörpligt på något vis.

Men på det stora hela är Mindfulness för losers ett litet lyckopiller som passar utmärkt att läsa för att motverka vintermörker och kyla. Gärna tillsammans med något gott att dricka och en bit choklad =)

Tematrio: Fåglar och Flygfän

Jag missade förra veckans tematrio men hugger tag i veckans istället. Denna vecka vill Lyrans noblesser vetaBerätta om tre böcker vars titel innehåller referenser till en fågel eller en flygande insekt!


  1. Änglafall av Susann Ee, möjligen en aningen långsökt titel men eftersom jag läste ut del två igår i serien så kände jag att jag ville ta med den. Änglafall är första boken en superbra dystopi-serie. En serie som handlar om änglar, här har vi själva flygfäet då! Men det är inte söta bokmärkesänglar om jag säger så! (länken går till min recension, själva Änglafall göms i mitten av inlägget)
  2. Pingvinlektioner av Tom Mitchell. En charmig och hjärtevärmande berättelse om pingvinen Juan Salvador. Kan varmt rekommendera denna söta och fina lilla berättelse om en annorlunda vänskap.
  3. Stormvinge av Oskar Källner. Ja, jag vet, ännu en relativt långsökt titel. Jag hade en massa fina titlar med fåglar i sig men kände för att flytta gränserna lite för det där med flygfän. Här finns i alla fall vingar med i själva titeln, det som verkligen behövs för att just kunna flyga! Stormvinge är en som Svarta hingsten fast med vingar och så utspelar sig det hela på en främmande planet! En magisk bok som jag tokälskade.

måndag 5 december 2016

Måndagsgrubbel: Böcker och sorg

Jag har tvekat fram och tillbaka kring dagens måndagsgrubbel. Om jag ska skriva just detta inlägg
eller välja något annat. Anledning är att just detta grubbel blir personligt och allvarligt. Men i förmiddags var jag på min vårdcentral och skulle möta min nya läkare och blev i princip dumförklarad när det gäller just detta ämne jag funderar på skriva om. Jag känner därför att det är viktigt för mig att lyfta fram det och visa på ämnets allvar. Koppling till bokbloggen kommer bli tydligare ju längre ni läser. Ämnet som jag kommer beröra handlar om sorg. Sorgen man känner när en älskad familjemedlem dör. Sorg är något allmänt vedertaget och accepterat av de allra flesta när vi förlorar en nära anhörig. Men sorgen som uppstår när den älskade familjemedlemmen är fyrbent i form av tex en katt eller hund är inte lika accepterad och ofta möts man av oförståelse. Som min läkare idag som inte kunde förstå att jag just nu lever i en sorg, för det var ju bara katt det handlade om.  Sorg går inte att jämföra eller mätas, man kan inte tycker jag säga att min sorg är värre än din sorg eller göra åtskillnad för att det ena sorgen handlar om en mänsklig förlust och den andra om förlusten efter ett husdjur. Sorg är privat och personlig, det är bara du som känner sorgen som vet hur stark den är och det är bara du som kan veta hur djup din sorg är.

För att knyta samman detta högst privata ämnen med just bokbloggen så kommer jag i detta inlägg svara på en kommentar jag fick häromdagen. En kommentar sagd i alla vänlighet förstås men som fick mig att börja grubbla likväl. Det var i samband med att jag lade upp läslistorna för september och oktober som jag fick en kommentar kring att jag läste extremt mycket på sista tiden. Ja jag har läst mycket på sista tiden och det har sina skäl. I augusti när det stod klart att Chili inte skulle överleva så byggde jag ett fort omkring mig. Jag bäddade in mig i ett bo där omvärlden, verkligheten och vardagen enbart kunde hanteras i små portion. Jag pratade med mina närmaste men bara i små doser, jag var social med mina närmaste men bara i korta stunder och allt det där som skedde i omvärlden, krig i Syrien och presidentval i USA, det läste jag om och reagerade på. Men i små portioner. Jag är sjukskriven men varje dag är fylld med träning, studier, möten och behandlingar  samt ett hem att ta hand om och de kvarvarande djurens alla behov att tillgodose. Men så fort jag kunde och kan så kryper jag likt en sköldpadda in i mitt skal igen och låter mig omsvepas av ord. Jag kliver ut ifrån min egen verklighet med sorg och förtvivlan, med orkeslöshet och tomhet och låter bokens värld ta över.

 När Chili gick bort så började jag läsa. Så fort boken och jag var klara med varandra så föste boken mig varsamt framåt till nästa bok och sedan nästa bok därefter. I ett lysande pärlband så ser jag alla böcker som varsamt föst mig framåt under de sista månaderna. En efter en har de tagit hand om mig och låtit mig slippa verkligheten och vardagen när jag inte längre orkar med den. För även om de är många så har jag inte skummat någon av dom, inte har jag heller glömt bort någon utan alla finns de där hos mig. Varje bok har gett mig en stunds andrum men vissa har gett mig ännu mer än så. J.K Rowling lät mig få vara med Harry Potter och hans vänner där inga sjuka katter finns och där fantasin och magin lindrade smärtan.  När det stod klart att Luna var obotligt sjuk med en massiv tumör på hjärtat och där även hennes liv inte gick att rädda så var det till Serahema jag begav mig, skriven av Marcus Olausson. Här sveptes jag iväg och under en tid så fick jag andas och vara tillsammans med Elderim, Cal och Rendon. Längre fram dök Anna-Klara Mehlich upp och hennes sagoböcker med skimmer och finhet svalkade ett brinnande hjärta. Därefter kom Anna Jakobsson Lund och Fredrik Backman som via sina känslostarka böcker fick mig att gråta när jag inte kunde gråta på egen hand. För att sorgen och förtvivlan var för stor.

Fortfarande bygger jag fort kring mig och kryper in i mitt skal, fortfarande vaggar böckerna mig till ro och ger mig andrum. Sorgen pågår varje dag, varje andetag men steg för steg tar jag mig igenom. Mina närmaste, min sambo och våra katter Mio och Alice samt lilla hunden Gibson stöttar mig och ger mig ork även om jag inte kan prata om det jag känner. Även om jag inte orkar vara här till fullo så finns de hos mig. Läkningen sker sakta, för varje bok kommer jag närmare mig själv igen och när jag hittat tillbaka till mig själv igen så kan min relation till böckerna återigen bli som vanligt. Istället för att inhalera böcker så finns böcker där som vanligt, just nu är böcker mer som ett beroende. Istället för att tröstäta eller dricka eller liknande beroende så är jag beroende av böckerna och den avskärmning de skänker mig just nu. När jag läser så kan jag stänga ute världen, verkligheten och vardagen. Så småningom kommer jag orkar med livet och vardagen igen där jag läser för att jag vill det och inte för att det är livsnödvändigt. Där böckerna är sällskap och inte enbart medicin. Där jag inte behöver bygga ett fort bestående av ord och sidor av papper. Där jag orkar vara här och nu hela tiden utan att ständigt fly in i böckernas värld när jag inte orkar leva i verkligheten och vardagen. Men inte än, kanske om en stund.




Personligt av Lee Child

Lee Child, Personligt  

Handling:
Frankrikes president har blivit utsatt för ett mordförsök. Någon har skjutit skarpt och avståndet mellan skytten och målet är häpnadsväckande stort. Det finns bara en man som kan skjuta från den distansen – och Jack Reacher är den ende som kan veta vem det är. De har träffats förr, och då fick Jack Reacher skytten i fängelse. Motvilligt blir Jack Reacher kallad tillbaka till sin gamla arbetsgivare hos den amerikanska militärpolisen för att jaga rätt på skytten. 

Trots att Jack Reacher helst arbetar ensam, blir han ihopföst med Casey Nice, en nyutexaminerad analytiker som behåller lugnet med antidepressiva medel. Tiden är knapp om de ska lyckas hitta den skyldige innan G8-mötet, där världens ledare ska samlas. 
  

Vad jag tyckte:
Personligt är den 19 delen i serien om Jack Reacher och kanske börjar jag bli lite trött på honom för de senaste delarna har jag inte riktigt tyckt om. Inte så som jag gjorde i början, de första typ tio böckerna. Nu börjar det måhända bli lite tjatigt och lite av samma saker hela tiden. Denna gång beger vi oss dock utomlands där Reacher av någon märklig anledning blir inkallad för att stoppa en krypskytt som är ute efter franska presidenten.

Det är actionfyllt med höga tempoväxlingar och Reacher råkar in i den ena knepiga situationen efter den andre. Såklart är det välskrivet och spännande. Men det blir tyvärr inte mer än lättsmält och snabbläst underhållning. Ibland är dock det allt man orkar med men vi får se om jag orkar med fler böcker om Reacher eller om det är dags att säga hejdå.

lördag 3 december 2016

En väktares bekännelse av Elin Säfström

Elin Säfström, En väktares bekännelse

Handling:
tockholm är fullproppat med tomtar, troll, vättar och älvor. De flesta människor ser dem inte – tack vare Tilda. Det är nämligen hennes ansvar att rådare och människor hålls ifrån varandra.
I vanliga fall delar Tilda jobbet som stans väktare med sin mormor, men eftersom hon är i Norrland på ett särskilt uppdrag, är allt upp till Tilda nu.

Ett angrepp av jordvättar i skolans källare hade räckt gott, och när det börjar rapporteras i nyheterna om folk som försvinner är det verkligen för mycket för en femtonåring, med bara en skabbig gammal hund till hjälp (även om han kan lukta sig till magiska överträdelser). I skolan finns dessutom Hakim, killen med världens brunaste ögon. Om han bara inte var helt trollbunden av överjordiskt vackra Natta, som av någon outgrundlig anledning verkar vilja bli vän med Tilda.

Vad jag tyckte:
Så otroligt förtjust jag blev i Tilda! En tjej med skinn på näsan och massa humor, hon är en helt underbar karaktär och jag älskar hennes listor! Dessutom så känns Tilda som sin ålder, hon är femton år, olyckligt kär i Hakim och tråkig skolgång. Ibland blir det lätt att författaren missar att hålla reda på sin karaktärs ålder så att de antingen känns för vuxna eller för barnslig men här blir det helt rätt tycker jag.

Det är minsann inte lätt att vara ensam rådare i stan och försöka hålla reda på alla oknytt som ställer till besvär. Jag är extra förtjust i urban fantasy som utspelar sig här i Sverige och där författaren tar vara på och använder sig av den rika flora av oknytt och väsen vi faktiskt har här i Sverige. En väktares bekännelse är en smart och uppkäftig urban fantasy som verkligen tar vara på just detta men samtidigt bygger författaren upp något helt nytt. Författaren har skapat en väl sammansatt handling fylld med intressanta och fascinerande folk och varelser.  Det är en genomtänkt berättelse där det faktiskt känns helt trovärdigt att det springer runt både tomtar och troll på gatorna i Stockholm.

En väktares bekännelse är en smart, underhållande och humoristisk urban fantasy som jag varmt kan rekommendera! Kika även in på författarens hemsida som bjuder på mycket fina extra detaljer som tex en karta över Stockholm och de platser där boken utspelar sig. Kika in Här!

fredag 2 december 2016

Sista vakten av Stephen King

Stephen King, Sista vakten

Handling:
För sju år sedan körde den ökände "Mercedesmördaren" Brady Hartsfield rakt in i en folkmassa. Åtta människor dog och långt fler fick men för livet. Den pensionerade kriminalpolisen Bill Hodges har inte kunnat lägga vansinnesdådet bakom sig, och när han nås av den oroande nyheten att en efter en av de överlevande efter Mercedesmassakern försökt ta sina liv under mystiska omständigheter, inser han att mardrömmen är långt ifrån över.

Hodges blir allt mer övertygad om att Brady Hartsfield har ett finger med i spelet i det som börjar likna en självmordsepidemi. Men hur kan det vara möjligt, när Hartsfield som är dömd till psykiatrisk vård, sitter i rullstol och knappt kan prata? Vad döljer sig bakom Mercedesmördarens tomma blick?


Vad jag tyckte:
Sista vakten är alltså den avslutande delen i trilogin om fd kriminalkommissarie Bill Hodges och hans kollegor Holly och Jerome. Bok ett heter Mr Mercedes och bok två Den som finner.  I denna sista del återvänder vi alltså till början och Mr Mercedes-mördaren står återigen i fokus. Här återvänder också King till sina rötter och varva spänningsthrillern med övernaturliga inslag. Till en början blir jag faktiskt lite besviken på det, King hade ju så väl visat att han kunde skriva renodlad thrillers i de två föregående böckerna så varför återanvända det övernaturliga när det inte behövdes?

Men sakta så snärjer King mig så som han alltid brukar göra. Han lockar in mig i boken och får mig totalt fast, snart sitter jag som på nålar och glömmer bort att andas. Det han gör med Mr Mercedes är sjukt obehagligt och otäckt och gör att Sista vakten lutar mer åt skräckroman än bara thriller. Med Kings enastående berättarskicklighet och kunnighet inom området skräck så bjuder Sista vakten på en nervpåfrestande berättelse som tar andan ur mig. Sista vakten är en välskriven thriller med skräckinslag där samarbetet och vänskapen mellan de tre kollegorna utgör en viktig komponent av berättelsen.

Sedan har vi slutet, ja herre gud slutet! Nej det är inte ett sådant där dåligt, hoprafsat slut som King tyvärr brukar bjuda på. Utan istället är det varmt och kärleksfullt slut men också ett slut som gör ont i hjärtat.

Så jag rekommenderar varmt serien men börja i rätt ordning, de tre böckerna bör läsas i rätt ordning för att få till helheten.

torsdag 1 december 2016

Extremt försenat men bättre sen än aldrig, två månaders läsning!

I September läste väldigt mycket böcker i ett sätt att fly verkligheten och den tunga sorgen efter älskade Chili. Först befann jag mig i Harry Potters värld i över en vecka sedan bara plöjde jag böcker efter böcker. Långa sömnlösa nätter fylldes med läsning. Att läsa är för mig medicin, den lindrar och tröstar när livet är för svårt att orka med. Detta läste jag under September månad:

  1. J.K Rowling, Harry Potter och Fenixorden, Fa/Ung **** ½ (England, k)
  2. Fredrik T Ohlsson, Ett vakande ögat, T **** ( Sverige, m)
  3. Harriet Lane, Det du inte minns, T **** ( England, k) 
  4. Kristina Ohlsson, Davidsstjärnan De *** ½ ( Sverige, k)
  5. Fredrik Backman, Björnstaden, R **** * ( Sverige, m)
  6. Anna-Klara Mehlich, Gunga åt öster, Ung **** ( Sverige, k)
  7. Anna-Klara Mehlich, Gunga åt väster, Ung **** ( Sverige, k)
  8. Anna-Klara Mehlich, Gunga åt söder och norr- Inlighetens kamp, Ung ***** ( Sverige, k)
  9. David Levithan, En, annan, Ung, **** ½ ( USA, m)
  10. Rick Yancey, Wendigons förbannelse, Ung/S **** 
  11. Cheryl Strayed, Vild, ***** ( USA,k )
  12. James Runice, Dödens skugga, *** ½ De ( England, m)
  13. Mariette Lindstein, Sekten på Dimö, **** ( Sverige, k)
  14. Johan Ripås, Forever young, R ****  ( Sverige, m)
  15. J.K Rowling, Harry Potter och Halvblodsprinsen, Ung/Fa ***** ( England, k)
  16. Kristina Ohlsson, Lotus blues, T *** ½ ( Sverige, k)
  17. Elly Griffiths, Kvinnan i blått, De **** ( England,k)
  18. James Oswald, Bödelns sång, De **** ½ 
  19. C.L Taylor, Olyckan, T *** ½ 
  20. Emilie Schepp, Vita Spår, De *** ( Sverige, k)
Månadens bästa: Fredrik Backmans underbara Björnstad, finns inte mer att säga än så.
Månadens ungdomsböcker: Anna-Klara Mehlich fantastiska serie som verkligen gav mig verklighetsflykt och tröst under sena sömnlösa nätter
Månadens starkaste: Vild av Cheryl Strayed var en upplevelse utöver det vanliga.
Månadens thriller/Spänning: Sekten på Dimön var otroligt bra och ruggigt obehaglig.
Månadens antal: Som väntat efter allt som hänt. 



Då trycker vi också in oktobers läsning. En månad då jag trodde att det värsta redan hänt men som visade sig vara bara en försmak av det som skulle komma. Älskad Luna blir sjuk, en tumör på hjärtat och snart är även hennes liv över. Återigen flyr jag in i böckerna, pratar knappt med folk, sover inget och orkar inget. Jag bara läser och läser. För jag orkar inte ta in det faktum att två av mina älskade vänner försvunnit på så kort tid. Jag har till dags datum ännu inte tagit in det så jag fortsätter att läsa och läsa för att ta mig igenom på något sätt. För att orka andas.

  1. Anna Jakobsson Lund, Enda vägen, Dys, ***** ( Sverige, k)
  2. Maria Gripe, Pappa Pellerins dotter, Ung, **** ( Sverige, k)
  3. Maria Gripe, Glasblåsarnas barn, Ung, **** ( Sverige, k)
  4. Michelle Paver, Expedition Kachenjunga, S **** ½ ( England,k)
  5. Mikael Lindnord, Arthur- Gatuhunden som lämnade djungeln och hittade hem, F *** ( Sverige, m)
  6. Bonnie Macbird, En studie i blod, De *** ½ ( USA,k)
  7. Mhairi McFarlane, Finns det en, finns det flera, R **** ( England, k)
  8. Pete Zuckerman & Amanda Padoan, Begravda i himlen, F/ B ****
  9. Jefferey Archer, Drömmen om Everest, R *** ( England,m)
  10. Sofia Bergting, Sagolunden, S *** ½ ( Sverige, k)
  11. Tom Michell, Pingvinlektionerna, F/B **** ( England, m)
  12. Holly Black, Den kallaste flickan i Coldtown, Dys/Fa **** (USA, k)
  13. Marcus Olausson, Serahema Saporuim: De rotlösa, Fa ***** ( Sverige, m)
  14. Marcus Olausson, Serahema Saporium: Bäraren, Fa ***** ( Sverie,m)
  15. Kiera Cass, Ceremonin, Dys/Fa *** ( USA,k)
  16. Victoria Aveyard, Glassvärdet, Dys/Fa **** ( USA, k)
  17. Lee Child, Personligt, T *** ½ ( USA,m)
  18. Sharon Bolton, Daisy i kedjor, De **** ( England, k)
  19. Stephen King, Den sista vakten, T **** ( USA,m)
  20. Andy Jones, Vi två, R *** ½ ( England, m)
Månadens bästa: Enda vägen bjöd på ett starkt avsked.
Månadens fantasy: Fantastiska Marcus Olausson bjöd på en enastående fortsättning i boken Bäraren
Månadens finaste: Pingvinen Juan Salvador var en fin bekantskap.
Månadens thriller: Sista vakten som bjöd på en del motstånd men som ju längre läsningen pågick växte. Och slutet, ja jösses slutet!
Månadens fakta: Begravda i himlen var intressant läsning om annorlunda livsöden.
Månadens skräck: Ruggigt obehagliga och skrämmande Expedition Kanchenjunga.
Månadens antal: Precis som förra månaden, inte oväntat med det stora antalet böcker. Jag läser för att orka överleva. Jag läser istället för att leva just nu.