söndag 25 september 2016

Vem var Evan Smoak av Gregg Hurwitz

Gregg Hurwitz, Vem var Evan Smoak?

Handling:
Evan Smoak lever under falsk identitet. Hans penthouse-våning är ett ointagligt, högteknologiskt fort. Han har lägenheter, bilar och vapengömmor strategiskt utplacerade över hela Los Angeles.

Men Smoak är inte en paranoid galning. Detta är hans vardag. Det är resultatet av en barndom som från tolv års ålder bestått av en skoningslös hårdträning med ett enda mål: att bli den perfekte mördaren. 

Smoak har tillbringat hela sin uppväxt i ett topphemligt och olagligt forskningsprojekt hos försvarsdepartementet. Men något händer i organisationen: Smoaks hanterare, den enda personen han verkligen känner, mördas och hans tillvaro kollapsar. 

Smoak vänder organisationen ryggen. Han går under jorden och väljer istället att använda sina färdigheter för att hjälpa människor som hamnat i knipa. Men någon anser att Smoak är en riskfaktor som måste försvinna. Och denne någon har samma träning som Smoak själv ... 

Vad jag tyckte:

Nu är det ett tag sedan jag läste ut denna bok och helt ärligt minns jag inte så mycket av boken. Jag minns handling i stora drag och jag minns att det är en riktigt spännande och fartfylld actionberättelse. Evan Smoak är en säregen karaktär som på ett väldigt manligt sätta agerar hjälte åt de som behöver det allra bäst.  Konspirationerna haglar tätt i boken och självfallet kommer Evan Smoak råkar ut för de mest spektakulära sitatuationer som finns. Men med sin rådighet och sin träning kommer han rädda både sig själv och de som befinner sig i fara. Dessutom så finns det gott om vapen i alla möjliga former och dessutom lyxigt boende, fin mat och dyr vodka. Kvinnor finns det också gott om. Så i mångt och mycket påminner Evan Smoak om standarhjälten ala James Bond.

Nu låter det som jag kanske inte gillade Vem är Evan Smoak men det gjorde jag faktiskt. Det är en lättläst och underhållande thriller som var rätt trevlig att läsa. Den bjöd på underhållning under ett par timmar och det var ju riktigt spännande med ett konstant driv hela vägen igenom. Samtidigt så är allt detta actionfyllda balanserad med en lågmäld eftertänksamhet som rör Evan Smoak och hans bakgrund. Jag gillar det att vi får veta så mycket om Evan och hans bakgrund för det gör att hans mer levande och fyllig.  Det gör han på något sätt mer trovärdig samtidigt så är hans efternamn talande, det är ju väldigt lätt att utläsa Smoak som Smoke. Men jag gillar det jag läser och även om jag nu såhär en tid efteråt inte kommer ihåg allt så betyder det inte att det är en dålig bok. Bara att mitt minne inte är som det ska och att det får inte plats hur mycket som helst på hjärnkontoret. Så de där stödorden jag skriver om varje bok numera är god hjälp nu när jag försöker skriva ikapp om alla de böcker jag läst under senaste tiden.

lördag 24 september 2016

Istider av Fred Vargas

Fred Vargas, Istider

Handling:
“ – Bekymmer i natt, Adamsberg? – En död i Vallée de Chevreuse. Ett antal förhör, en nervös son vacker som en flicka, en begåvad sekreterare med ett märkvärdigt minne, ett stuteri, ett råskinn som driver det, en kvinna boendes i en stuga i skogen, ett vildsvin, det lokala värdshuset, Ludvig den sextondes giljotin, ett torn fullt med kråkspillning som det vilar en förbannelse över, och alltihop på en plats som man kallar Le Creux och som inte finns på kartan.”

En gammal sjuk kvinna hittas livlös i sitt badkar, fullt påklädd och med uppskurna handleder. Alla bevis pekar mot självmord, förutom att det i närheten av kroppen har tecknats en märklig symbol i form av en giljotin. En vecka tidigare hade hon trots sitt tillstånd gjort förtvivlade försök att posta ett brev. Vad kan det ha innehållit? Den komplicerade utredningen för med sig kommissarie Adamsberg och hans kollegor från Paris gator till en dimmig ö utanför Islands kust. Allt ställs sedan på ända när det dyker upp en koppling till ett mystiskt hemligt sällskap som vurmar för Robespierre och Franska revolutionen.
( Hämtat ifrån förlagets hemsida)

Vad jag tyckte:
Fred Vargas serie om kriminalkommissarie Adamsberg är jag extra förtjust i då det är en så säregen och märklig serie. Böckerna klassas som deckare men rymmer så otroligt mycket mer än den vanliga deckare-mallen. Eller rättare sagt så rymmer de standar delarna i en deckare med en kriminalkommissarie i fokus, ett brott/mord som sker och ledtrådar att hitta och misstänkta att misstänka. Men det är sättet de berättas på som fascinerar mig och hur personerna i böckerna framställs. Berättelsen slingrar sig fram på mycket krokiga vägar och Adamsberg är en mycket besynnerlig man som väljer att följa den krokiga vägen och räds inte avvikande spår eller underliga person som kommer i hans väg.

 Fred Vargas är historiker och arkeolog med medeltiden som specialitet och det färgas av i hennes böcker om Adamsberg tycker jag. I berättelserna finns ofta historiska anknytningar gärna med inslag av det mytiska och av legender och där det övernaturliga faller på plats i det verkliga på mycket märkliga sätt. Jag läser och jag njuter av Fred Vargas förunderliga språk och även om jag ofta känner mig vilsen under tiden så vet jag att jag i slutet kommer att ha förstått en hel del och en del kommer var lika vilset som i början av boken. Men det gör inget för det är så Fred Vargas böcker är. Det är skönt att läsa något som verkligen sticker ut i en genre där böckerna lätt blir stereotyp och alltför lika varandra. För även om det är slingrigt och snårigt så är ändå boken lätt att ta sig till och spänningen är hög hela tiden. Så vill du läsa något annorlunda och älskar deckare kan jag varmt rekommendera Fred Vargas.

fredag 23 september 2016

Den bokliga varianten på snuttefilten

Bokmässan är i full gång men jag sitter här hemma i min egen soffa... Rätt nöjd ändå och för att ändå på något sätt lyfta fram boken just denna helg så tänkte jag berätta lite mer om min senaste läsning. I mitten av sommaren blev vår Chili sjuk första gången och i samband med det behövde jag något lättläst. Valet föll på Harry Potter och hemligheternas kammare. När sedan döden segrade över livet och Chilis sista fight tog slut så stängde jag in mig i Harry Potters värld de första två veckorna.

Många känner till böckerna om Harry Potter av J.K Rowling så jag tänker inte drar någon handling eller skriva enskilda omdömen om de böcker jag läst sista tiden. Istället kommer detta inlägg handla om hur kraftfulla böcker kan vara. Om det magiska i att böcker kan bli som en tröstande snuttefilt när ens egna verkligheten är alldeles för smärtsam att orka leva i. Hur en liten pojke och hans vänner kan skapa en tillflyktsort när tårarna inte vill sluta rinna. Om hur sorgen efter en älskad vän kan hållas i schack med hjälp av ord och meningar. Där sömnlösa nätter fylls med äventyr, mod och vänskap så innerligt stark att hjärtat fylls med hopp och värme.  Att man kan hitta ork att andas genom en saga som är fylld av mugglare,  trollkarlar,  häxor, trollstavar och trollformler. Där jag under en lång radda dagar och nätter fick följa Harry, Ron och Hermoine under några år och se de växa upp. Tröstande och vänligt där det inte finns några sjuka katter som inte orkar kämpa mer. Där döden är närvarande men hanterbar. Där känslorna flödar men där det är ok, det är inte verkligheten med den nattsvarta sorgen efter en älskad vän. Helgkvällar har fyllts av filmerna,med sambons hand i min så har vi tillsammans flytt in i magins värld där ingen verklighet finns.

Så når man slutet, boken Halv blod prinsen närmar sig sitt slut och sedan har man endast en bok kvar. Och slutet på denna näst sista bok gör vansinnigt ont att läsa... tårarna rinner och hjärtat värker. Tänk hur mycket man kommit att fästa sig vid människor som enbart lever i en fiktiv värld.  Jag förstår nu så mycket bättre hur det kommer sig att så många älskar Harry Potter.  Hur ska jag förmå mig att läsa den allra sista boken? För sen är det för alltid slut. Än är jag inte redo att släppa min tröst bok. Än är jag inte redo för slutet. Snart kanske, men inte än. Men jag är djupt tacksam för de där två veckorna som gav lindring och tröst. Nu läser jag andra böcker igen men minns tacksamt de fina stunderna i JK Rowlings fantastiska värld. Sorgen är inte mindre eller lättare men går att hantera.


(Länkarna nedan går till förlagets sidor om böckerna.)

Harry Potter och hemligheternas kammare
Harry Potter och fången från Azkaban
Harry Potter och den flammande bägaren
Harry Potter och Fenixorden
Harry Potter och Halvblodsprinsen



onsdag 21 september 2016

Björnstad av Fredrik Backman

Fredrik Backman, Björnstad
Rec-ex ifrån Piratförlaget, Tusen tack!

Handling:
Vad betyder ett lag för en stad? Vad betyder en sport för en familj? Vad betyder en enda match för ett samhälle som kämpar för sin överlevnad?
Bara allt. Den betyder bara allt.
Björnstad är den första delen i en serie om en liten plats med stora drömmar. Den handlar om 15-åriga flickors odödliga vänskap och 17-åriga pojkar som spelar hockey med en hel stad på sina axlar. Men den handlar också om ett oförlåtligt brott, hur snabbt ett samhälle kan lära sig att blunda, och de fruktansvärda saker vi ibland är redo att göra för framgång.
Mitt i allt står Peter, som flyttar hem efter livet som hockeyproffs för att bygga upp sin moderklubb, och Mira, som slits mellan advokatkarriären och ett tyst liv i skogen som fru och mamma. Det är en saga om idrott och familj, och om hur långt vi är redo att gå för att skydda våra barn.

Vad jag tyckte:

Som jag längtat efter Fredrik Backmans nyaste bok och förväntningarna var skyhöga när jag började läsa. Som tur är blir det inget platt fall, som kan ske väldigt lätt när ens förväntningar inte matchar boken. Återigen levererar Backman en berättelse som får mig att falla pladask och som får mina känslor att komma i gungning. Björnstaden skiljer sig mycket åt ifrån Fredrik Backmans tidigare böcker, dels är den mycket allvarligare och mörkare än de tidigare dels så har vi inte en enskild person som står i fokuset. I de tidigare böckerna hade vi Ove ( En man som kallas Ove), Elsa ( Min mormor hälsar och säger förlåt) och Britt-Marie ( Britt-Marie var här). I Björnstad så skulle man kunna säga att det är en plats som står i fokus, en liten by långt ut på landet, en by där alla känner alla och en by som kämpar för sin överlevnad. En by som många känner igen så även jag, jag är född och uppvuxen i en sådan typisk liten svensk by.

I Björnstad så är rösterna många men alla hålls de samman av en sak nämligen hockey. För det är därför Björnstad överlever pga hockey och vinner de bara finalen så kanske staden kan börja leva igen, inte bara överleva. Vi har Kevin som trots sina 17 år bär en hel stad på sina axlar eftersom han är hockeyproffs. Där är Kevins bästa vän Benjamin som bär både Kevin och ett stort mörker inom sig. Vi har sportchefen som återvänt hem efter proffskarriär i NHL och hans fru Mira som försöker förstå denna obändiga kärleken till just hockey. Där är deras dotter Maya som kommer vända upp och ned på hela byn. Sedan har vi Amat som varje morgon följer sin mamma till hennes jobb, hon städar byns hockey-arena och Amat har möjligt att göra det han älskar mest nämligen åka hockey.

Berättelsen kryper in under skinnet på mig, den kommer obehagligt nära mig själv och det gör ont att läsa den faktiskt. Backman skildrar det som sker på ett väldigt personligt sätt och där han tydliggör de skeende som kan uppstå i kölvattnen på en händelse som alla vill mörka utom de som blivit utsatta för det. Här får vi läsa om en vänskap så innerlig och nära att det skär i hjärtat, Maya och Ana som är oskiljaktiga. Men även den lojalitet som finns mellan Benjamin och Kevin, en lojalitet och vänskap som kommer sättas på hård prövning. Backmans starka kärlek till ord och språk lyser igenom hela tiden, han leker med språket och skapar nya begrepp. Det är en njutning att läsa och emellanåt småler jag åt hans underfundigheter. Björnstad är dock ingen bok som bjuder på många skratt utan tonen är allvarlig och eftertänksam. Ingen döms utan läsaren bjuds in till att själv fundera och ta ställning. Det lilla samhället med de oskrivna reglerna känns äkta och levande. Jag känner igen min egen uppväxt i berättelsen. Kärleken till sporten, till hockeyn är en röd tråd igenom hela berättelsen men man behöver inte själv förstå eller ens gilla hockey för att uppskatta Björnstad. Det finns så mycket mer att ta del av i berättelsen. Mycket som skaver och svider när man läser det, mycket som upprör och gör en arg men också mycket som värmer och ger ljus i mörkret. Skiftningarna mellan de olika rösterna sker smidigt utan hack eller störningar så att läsningen flyter på fint. Man kan lätt följa med i berättelsen trots de många rösterna.

Det är vemodigt när boken tar slut och jag blir sittande bra länge efteråt med tankar som snurrar runt och gamla spöken som poppar upp i mitt huvud. Jag försöker analysera varför jag tycker så himla mycket om Björnstad men det är svårt att skriva ned allt för mycket blir för personligt. Så jag säger helt enkelt: Läs själva!

Tomma luften av Ann Cleeves

Ann Cleeves, Tomma luften


Handling:
Det är midsommar på Shetlandsöarna, en tid av ljusa nätter och gäckande dimma. Polly, Caroline och Eleanor är vänner sedan universitetstiden och har tillsammans med sina partners lämnat Londons larm och stress för en långhelg på Unst, Shetlands nordligaste ö. De är där för att enligt den shetländska traditionen fira Carolines giftermål med öbon Lowrie. Sent på kvällen efter bröllopsfesten försvinner plötsligt Eleanor. Dagen därpå upptäcker Polly ett mejl från henne, som ser ut som ett självmordsbrev. Men det är något som inte stämmer med brevet, och när Eleanors kropp hittas nära den dramatiska klippkanten tätnar mysteriet. 

Kriminalarna Jimmy Perez och Willow Reeves får uppdraget att resa till Unst för att utreda fallet. Innan Eleanor försvann påstod hon att hon sett spöket efter en liten flicka som drunknat på ön på tjugotalet. Enligt Eleanors vänner hade hennes intresse för spöket på Unst verkat närmast som en besatthet – höll hon kanske på att förlora förståndet? Jimmy och Willow får dock snabbt känslan av att Eleanors död är mer komplicerad än så. 

Finns det en hemlighet bakom myten om spökflickan? En hemlighet så chockerande att någon flera decennier senare skulle kunna drivas till mord för att förhindra att sanningen kom ut? 

Vad jag tyckte:
Ann Cleeves Shetland-serie är en favorit hos mig och denna senaste bok gör mig inte alls besviken. Här får vi samma välskrivna deckare med fantastiska miljöskildringar och levande detaljer och där karaktärerna är som gamla bekanta. Willow är ju en relativt ny bekantskap och hennes relation med Jimmy Perez påverkas fortfarande av Jimmys sorg efter Frans död.

 Tomma luften är möjligen något långsammare än hennes tidigare delare och här finns också inslag av det övernaturliga. Men det är rätt skönt att få läsa en deckare som inte bara är ren action och mängder av blodfyllda detaljer. Det blir på något rätt vilsamt med denna lite långsammare pusseldeckaren. Ann Cleeves kan verkligen konsten att berätta en historia med en välsammansatt intrig där ledtrådarna långsamt hittas och där naturen och platsen spelar lika stor roll som människorna som lever där gör.  Skickligt återger hon människornas relationer med varandra och Cleeves återger också poliserna så att man upplever dom även som människor.

Tomma luften bjuder på en fin lässtund och jag längtar redan efter nästa del i serien.

tisdag 20 september 2016

TBR-tag

Jag hittade en liten enkät på bloggen Bokföring enligt Monika som i sin tur verkar ha hittat den hos Vargnatts hylla. Och lite fräckt sådär så snor jag den då det var väldigt längesedan jag fyllde i en enkät! =)


1. Vilken bok har du inte kunnat avsluta?
Ingen som jag kan komma på så här på rak arm. Jag försöker alltid läsa ut böcker men det händer någon enstaka gång att jag inte är så förtjust i boken. Då lägger jag bort den och sedan glömmer jag den... 

2. Vilken bok har du inte läst än för att du inte har haft tid? 
Tja, de ca 150 olästa böckerna som bebor min bokhylla just nu.... Men möjligen så är jag just nu väldigt sugen på Michelle Pavers senaste bok, Expedition Kanchenjunga.

3. Vilken bok har du inte läst än för att det är fortsättningen på en serie? 
Leon av Markus Lutteman och Mons Kallentoft, jag har inte läst första boken i serien än så det får jag väl ordna till på nästa bibliotektsbesök =)

4. Vilken bok har du inte läst än eftersom den är helt ny?

Se fråga 2... Men den allra senaste som helt oväntat dök upp i brevlådan igår är Vi två av Andy Jones

5. Vilken bok har du inte läst än eftersom du har läst en bok av samma författare och den tyckte du inte om?
Buzz av Anders De La Motte,  jag har lite tudelade känslor kring bok ett så vi får se om jag fortsätter läsa serien eller inte.

6. Vilken bok har du inte läst än för att du inte riktigt känner för det? 
Tja, hälften av de där olästa blir ständigt bortvalda för att humöret inte är rätt just nu....

7. Vilken bok har du inte läst än eftersom den är gigantisk? 
Tegelstenar tillhör mina favoriter så ingen bok väljs bort pga sidoantal.

8. Vilken bok har du inte läst än för att omslaget lockade och sedan visade det sig att den inte hade så bra recensioner? 
Ingen, omslaget kan visst vara en faktor i val av bok men ofta går jag på baksidetexten innan jag väljer ut en bok att läsa. Eller om någon har tipsat om boken, mamma kommer ofta med en del bra tips =)

9. Vilken bok avskräcker dig mest från din olästa hög? 
Ingen vad jag vet, är i dagsläget lite osäker på vad som döljs i de där olästa högarna faktiskt.... Sorterade dom för en tid sedan och rensade bort en del böcker. Men det var som sagt en tid sedan och kanske göms det någon bok där som jag faktiskt inte vill läsa. Men inte blir jag avskräckt av någon bok, jag läser om jag vill det, annars får den gå vidare till second-hand eller liknande.

Sagan om Turid- Kungadottern av Elisabeth Östnäs

Elisabeth Östnäs, Sagan om Turid- Kungadottern

Handling:
Turids värld är en hård vikingavärld. Den vintern då svälten slår hårt mot den lilla byn ställs allt på sin spets. Turid behöver använda de krafter hon har för att överleva – och även krafter som hon ännu inte lyckats bemästra!  Den vintern då svälten slår hårt mot den lilla byn ställs allt på sin spets. Turid behöver använda de krafter hon har för att överleva och även krafter som hon ännu inte lyckats bemästra!

"Jag vill inte gifta mig. Jag vill lära mig att skriva. Jag vill se andra platser. Mer än den här lilla byn. Far är gammal nu och jag vet att jag ska bli drottning efter honom. Min fostermor vill att jag ska bli en völva, en spåkvinna, som hon. Men jag vill inte! Jag vill leka ett tag till, med Sten, med Njord. Jag vill att allt ska vara som förut

Vad jag tyckte:

Sagan om Turdi är en stark skildring av vikingatiden och där författaren inte väjer för det hårda och svåra. Där verkligheten som beskrivs känns trovärdig just pga att författaren skildrar Turids liv utan att väja för att faktiskt fanns trälar vid denna tiden, där det kunde ske övergrepp på unga kvinnor bara för att det var en del av vardagen, svälten som förekom skildras även den tydligt.  Men det var inte bara svårt och eländigt på vikingatiden och Turids liv rymmer många fina stunder. Som när smeden lär henne skriva och läsa de latinska bokstäverna eller hur hennes styvmor är en respekterad völva och hur Turid ska gå i hennes fotspår. Just detta att Turids vardag inte romantiseras eller förskönas gör läsupplevelsen extra stark. Det är stundtals rått och otäckt men ändå skildrat med varsamhet såsom bloten som genomförs för att blidka gudarna eller hur trälarna lever sina liv. Det blir både lärorikt och intressant att följa Turid.

 Jag upplever att författaren gjort noggrann research kring just denna tiden för det märks i de små detaljerna såsom maten, kläderna och bostäderna. Sagan om Turid skulle mycket väl passa in i skolan att läsa under historielektionerna. Turid är en stark karaktär som jag gillar väldigt mycket, hon känns både levande och äkta.  Sagan om Turid är på många sätt läsvärd även för mig som är vuxen, den riktar ju sig egentligen till yngre läsare. Men även jag som vuxen kan få något ut av boken. Jag gillar också hur författaren vågar hålla språket lite svårare. Det är så lätt har jag märkt att böcker för yngre håller en mer förenklad ton och språket är lite väl enkelt. Elisabeth Östnäs använder sig av ett fylligt språk och de ord som kanske kan upplevas som svåra att förstå, mest begrepp och ord som berör just vikingatiden, finns listade längst bak i boken med tydliga förklaringar. Saga om Turid blev en riktig läsupplevelse och jag ser framemot nästa del i serien.