torsdag 28 april 2011

Reginald Hill, Hämden

Skogshuggarens son Wolf Hadda har fått allt en man kan drömma om, han har en framgångsrik karriär, han är förmögen och han har gift sig med godsägarens dotter Imogene. Hans liv är perfekt helt enkelt trots att han fått slita hårt för att nå ända fram. Men en dag så raseras allt, som ett korthus faller allt samman när Wolf blir anklagad och dömd för det värsta brott som finns. Alla han känner vänder honom ryggen åt, även hans fru. Wolf skadas svårt under en olycka och sen tillbringar han långa år i fängelset utan att att säga något. Men en dag så händer något som gör att han öppnar sig. När han väl blir fri då planerar Wolf för hämnd.

Detta är då en av Hills fristående romaner där radarparet Dalziel/Pascoe är med. Och detta är en väldigt bra bok, trots sitt omfång på ca 600 sidor så känns den inte för lång. Jag vill gärna att den fortsätter lite till för det är så välskrivet och intressant. Karaktärerna är djupa och livfulla, en vass och cynisk humor kryddar språket och miljöerna känns genomtänkta. Jag gillar själva historien, den fattige skogshuggarsonen som arbetar sig upp och får halva kungariket och prinsessan. (Är där möjligen en liten hint åt D.H Lawrence här? Jag tänker på på Lady Chatterly. Kan vara fel men känns som en intressant tolkning så jag låter det vara så) En annan tanke jag fick när jag läste romanen ( skrivit lite om det i inlägget Ondskans ansikte) var att Wolf förutom att förlora all förmögenhet, sin älskade fru och dotter, sina vänner och sitt rykte, så förlorade han även sitt utseende under olyckan. Han blir "brännmärkt" på ett sätt.  Mycket bra bok är det, läsvärd och spännande.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar