torsdag 16 juni 2011

Att komma hem

Att läsa vissa författare är som att komma hem. Man känner sig trygg och van vid deras karaktärer, deras historier och deras miljöer. Författarens ord hittar rätt inom en direkt, man andas lugnare och man slappnar av i tryggheten inför det bekanta och hemvana. Vissa författare blir som bekanta man gärna återvänder till, hälsar på hos och man stannar gärna kvar en lite längre stund. Dom blir ens säkerhetszon, där man vet att man kan bara slappna av och njuta av boken. Jag har ett par sådana författare som jag gärna använder som ett slags litterär "snuttefilt", för jag vet att dom ger mig det jag behöver och jag kan ge mig direkt in i historien utan några hinder på vägen. Med detta menar jag inte att dessa författare skriver samma historia om och om igen, utan att dessa författares sätt att skriva och berätta är så hemvant och man behöver inte treva sig fram bland okänd mark utan man kan direkt koppla av och låta sig föras direkt in i historien. Senast igår hittade jag tillbaka till en sådan författare, Stephen King, en av hans tidigare böcker som är mina favoriter. Här har vid bekanta fenomen såsom Maine, en idyllisk småstad, vanliga människor, mörker som lura runt hörnet och en sakta stigande skräck. Dom där detaljerna som jag gillar mest hos King, allt fanns där i Staden som försvann (Jerusalems Lot).  Jag tyckte om Ben Mears, Mark Petrie, Matt Burke och dom andra huvudkaraktärerna, jag trivdes att umgås med dom.  Jag har många sådana trivselförfattare såsom tex Stephen King, Joyce Carol Oates, Selma Lagerlöf, Hjalmar Söderberg, Ellis Peters, Reginald Hill, Dennis Lehane, Ken Follet mfl. Sen dyker det upp nya som jag vet att jag kommer trivas med på samma sätt och som kommer göra att jag gärna läser om dom många gånger såsom Gayle Forman, Jonthan Tropper, Marianne Cedervall, Markus Zedgwick, Christopher Paolini, Tana French. Sedan finns det naturligtvis en mängd författare till som jag gillat väldigt mycket och trivts bra med men som kanske inte riktigt kvalat in här ännu. Dom finns kvar hos mig som små glimrande korn och kanske växer dom med tiden. Men just vissa blir den där litterära "snuttefilten" som man kan ta till när behöver ha något bekant, något hemvant och tryggt. En slags litterär tröst helt enkelt.

1 kommentar:

  1. Hallå där, jag hinner ju inte med att läsa alla recensionerna. Det trillar ju in hela tiden. Tror du inte jag har annat för mig på jobbet. Så jäkla många "rökpauser" kan jag ju inte ta. Ja ja jag behöver ju göra det, läsa dem, men det måste jag det är bara så spännande. Jag vågar helt enkelt inte gå ner till bibblan i källaren här i huset för då hade jag släpat armarna i marken DET ÄR JU SÅ MÅNGA JAG VILL LÄSA. Om jag avvundsjuk på ditt läsande nädå tror inte det. Hur i hela friden skall du göra när du börja jobba. Skall du klippa gräset med boken fast framför dig. Nä nu vet jag du skaffar ljudböcker. Ja nu skall jag snart sluta, men imorgon är där väl minst fem recensioner till. Så spännande, längtar redan. Kramis mams

    SvaraRadera