Juliette är 17 år och hon sitter inlåst pga att hennes beröring råkar vara dödlig. Ingen vet varför det är så och det verka heller inte vara någon som har tid att ta reda på det. Världen har gått under, maten har tagit slut, svält och sjukdomar härjar, vädret är helt upp och ner och där finns inte längre några fåglar. Det har även börjat viskas om krig. Men en grupp som kallar sig Återetablissemanget tar nu över kontroll över världen och de styr med järnhand över de invånare som finns kvar. Juliette sitter fortfarande inlåst men sedan vänds Återetablissemangets blickar mot henne och hon måste nu välja. Bli deras vapen eller slåss emot dem. In i bilden träder även Adam, en vacker och snäll kille. Och kärleken växer fram mellan de två.
Återigen en ungdomsdystopi med de vanliga ingredienserna, en flicka, en pojke, kärlek, en farlig värld, ondska, svåra val och så gärna skrivet i en trilogi. Men jag gillar denna boken skarpt, den är spännande, där finns driv och där finns karaktärer med djup och substans. Jag älskar verkligen Tahere Mafis språk, det är poetiskt och livfullt, hon leker även med orden och stilen. Som i titeln här ovan så ska ordet inte vara överstruket, detta är ett grepp som används genom hela boken. När Juliette tänker eller känner vissa saker så kan vissa ord vara överstrukna, det ger en dubbelhet till Juliette som är intressant. Sen så på vissa ställen så bara ramlar orden på, där finns inga punkter eller andra skiljetecken såsom tex detta stycke ifrån s. 9 där Adam precis dykt upp på scenen " Mörkblå ögon mörkbrunt hår skarp käklinje stark smal kroppsbyggnad. Vacker Farlig. Skrämmand. Fruktansvärd." Ibland så funderar jag dock på att ta fram skämskudden för det sprakar verkligen om Adam och Juliette, det blir lite för mycket svallande känslor och rodnande kinder. Men överlag så är det en välskriven och spännande bok, och jag ser framemot del två.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar