tisdag 19 mars 2013

Om den lilla människan

John Steinbeck, Möss och människor

Detta är en första boken jag tar mig an ur den serie med klassiker jag fick av pappa, det är den serie som man för något år sedan eller så kunde köpa med en viss kvällstidning. Detta är en av mina utmaningar för i år, att läsa åtminstone 6 st ur denna serie. Jag började med bok nr 3 eftersom de två första har jag redan läst. 

Möss och människor handlar om George och Lennie, två unga män som vandrar från gård till gård. Vi befinner oss på landsbygden i Kalifornia, på 1930-talet. De två vännerna söker upp arbete, stannar ett tag och tjänar pengar och ger sig sedan av. Deras dröm är att en dag få äga en egen bit land med en liten tillhörande gård, får vara sig själv och sköta sig själv. Men där är ett litet problem, Lennie är som George själv uttrycker, rätt tjockskallig.Han är helt enkelt förståndshandikappad och ibland ger detta de två vännerna stora problem. Lennie gillar nämligen att klappa på allt som är mjukt, alltifrån små möss till mjuka klänningar. Och när han blir rädd då krampar han tag och släpper inte greppet. De har nu fått en ny arbetsplatsplats och kommer snabbt in i gemenskapen i arbetarbarracken. George har noga talat om för Lennie att han ska sköta sig och hålla reda på sig, annars blir det ingen gård för honom. Inga små kaniner som George lovat ska finnas på gården. Lennie kämpar hårt men allt går fel och snart tar historien slut på ett mycket tragiskt sätt. Jag fick verkligen en klump i magen av de sista sidorna och jag berördes av Georges vänlighet och kärlek till sin stora klumpiga vän.

  Detta är en kort historia, min bok är på 138 sidor, men i den korta och enkla historien så ryms även en stor historia om den lilla människans kamp. Den handlar om vänskap och broderskap och det handlar om styrka. Jag är mycket förtjust i Steinbecks kärva och rättframma språk, tonen är enkelt och jordnära. Ta tex den här beskrivningen av de två männen:
"De båda hade gått i gåsmarsch och även här i det fria höll sig den ene bakom den andre. Båda var klädda i bomullsbyxor och bomullsjackor med mässingsknappar. Båda hade svarta slokande hattar och båda bar hårt rullade filtpackar på ryggen. Den förste var småväxt och livlig, mörkhyad, med vaksamma ögon och skarpa kraftiga drag. Allt hos honom var markerat: små starka händer, smala armar och en tunn benig näsa. Bakom honom kom hans motsats, en väldig karl med formlöst ansikter, stora bleka ögon, breda sluttande axlar och han gick tungt och släpade fötterna lite, ungefär som en björn drar labbarna efter sig." S. 8 i min utgåva.

En träffande historia som lyfter fram den enkla människan och Steinbeck  gör det riktigt bra.Det är en fängslande berättelse som jag läser med välbehag.  Detta är en klassiker som är väl värd att läsa och begrunda över.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar