Elin Wägner, Norrtullsligan + andra historier.
Jag satt i solen idag i på vår lilla uteplats, katterna låg i gräset och njöt av värmen, hunden snusade under busken i skuggan. Solen sken, träden och buskarna var ljuvligt gröna och fåglarna kvittrade, jag njöt i alla enkelhet av en ledig stund. Mitt val av läsning visade sig ge mig något utöver det vanliga just denna fina eftermiddagen. Det visade sig att jag hittat en riktig bokskatt, en skimrande pärla som under promenaden med hunden några timmar senare väckte en känsla av vemod i mig. Alla dessa kvinnor Elin Wägner skriver om, all deras längtan efter något mer, alla deras drömmar om frihet och om kärlek gav mig en känsla av sorgsenhet. Jag läser om Verna, den dödsjuka flickan som längtar efter ge sin syster Ingar en god man som kan älska henne, lilla Verna som så tålmodigt inväntar sin egen död med en sorgsen undran om vad som kommer hända henne efter döden. Vernas andra syster Mirjam som längtar efter att få bo på landet, på Sjöboda och få råda över sig själv, något som ju inte på något vis kan för sig. En ensam kvinna kan inte råda över sig själv inte! Jag läser om Nini, som arbetar på frisörsalong och med längtan som värker i bröstet när hon ser sina arbetskamrater hämtas av sina beundrare efter arbete. Nini som faller för en författare och släpper sina krav på att vara en god kvinna. Jag läser om Norrtullsligan, om Elisabeth, Emmy, Eva och Baby, kontorsflickor som sliter ont för att kunna försörja sig själv. Även om männen i deras närhet inte tycker det är riktigt rätt att en kvinna försörjer sig själv, det är ju inte så det ska gå till. Men flickorna vill så mycket, de drömmer om frihet och högre lön och de längtar efter att kunna försörja sig själva och stå på egna ben. jag läser om Gertrud som så gärna vill vara något mer än Birgers lilla flicka. Alla dessa kvinnor tar jag mig till och dagens ljuvlighet står i kontrast till den innerliga texten Elin Wägner målar fram med sin penna. Språket är sirligt och lätt ålderdomligt men det tilltalar mig i sin vackra ton, den ton som både är anspråkslös men ändå så innerlig i alla de tillbakahållna känslorna.
Elin Wägners böcker utkom i början av 1900-talet, själva Norrtullsligan utkom 1908, de andra texterna som medföljer min utgåva är utgivna spridda under Wägners levnadstid. Jag skulle vilja veta mer om Elin Wägner, hon verkar ha varit en kvinna som trodde starkt på sig själv och på kvinnan. Hennes böcker och texter var nog mycket kontroversiella då när de utkom, för ännu var kvinnans roll en svår roll. En roll där kvinnan inte riktigt räknades som en riktig människa ännu, hon hade hade inte ens rösträtt.
Just den utgåva jag har är utgiven av Vårt Hems förlag och serien kallades Vårt hems gyllene bibliotek. Denna serie innehöll en rad böcker av svenska författare, en hel del manliga men även några kvinnliga. Seriens författare är för mig till största delen okända, såsom tex Ludwig Nordström, Berit Spong eller Erik Falman. Men några få är kända även för mig såsom tex Hjalmar Bergman, Verner von Heidenstam och Erns Ahlgren ( Victoria Benedictsson). Jag har faktiskt turen att ha fått överta hela denna serien! Böckerna är gultbrunt skinn med en relif i guld på framsidan och författarnamnet tryckt i guld på bokpärmen. På insidan av boken står det såhär " Svenskt liv och leverne. I staden och på landet. I nuet och historien. Bland herrar, borgare och bönder. Skildrat av de förnämsta samtida berättarna". Serien utgavs mellan 1929-1930. En riktig bokskatt som nu bor i min bokhylla, jag undrar så vad för fler bokpärlor som döljs bakom deras pärmar. Jag älskar verkligen när jag ger mig ut i okända farvatten och vågar läsa sådant som andra uppfattar som mossigt och föråldrat. Speciellt när det visar sig att de gamla böckerna kan ännu idag ge en läsare en fin läsupplevelse.
På wikipedia finns en kort beskrivning av serien och en lista över alla böckerna, läs mer Här
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar