lördag 27 augusti 2016

Simma med de drunknade av Lars Mytting

Lars Mytting Simma med de drunknade

Handling:
Hösten 1971 hittas ett norskt-franskt par döda i Frankrike. Deras tre år gamla son Edvard är spårlöst försvunnen men hittas fyra dagar senare på ett sjukhus tolv mil bort. Var Edvard har befunnit sig under tiden, och om det verkligen var en slump att hans föräldrar klev på en kvarglömd mina från första världskriget, förblir en gåta. 

Edvard växer upp hos sin fåordige farfar på en potatisgård på norska landsbygden. Och det är när hans farfar dör i början på 90-talet, och det oväntat dyker upp en vackert snidad träkista från en släkting som Edvards tillvaro vänds upp och ner. Han beger sig ut i den stora världen för att finna svar på sitt livs frågor. Sökandet leder honom till Shetlandsöarna och tillbaka till Frankrike, där han tvingas gräva i de mörkaste hörnen av sin familjs historia. En historia som är nära sammanvävd med de stora tragedierna i Europa under 1900-talet. 


Vad jag tyckte:
Simma med de drunknade är en bok som förtrollade mig totalt. Det är en episk skildring av en ung mans liv kopplat till de största tragedierna i Europa under 1900-talet. Det är en svindlande resa vi ger oss ut på, läsningen är snirklig och tar oss på många omvägar och jag kan inte annat än att älska det. Edvard är en fascinerande människor som har mängder av kunskaper om vitt skilda områden och vi som läsare får under läsningens gång lära oss allt om tex potatisodling, vapensmide, flambjörkar och träsnideri.

 Detta är en märklig berättelse som nästan drunknar i alla sina ord men där jag verkligen gillar det omständliga och ordrika berättandet. Lars Myttings karaktärer är levande och komplexa figurer som det tar tid att lära känna. Lars Mytting skildrar också väldigt väl hur komplexa relationer mellan människor kan vara och hur händelser kan påverka och förändra en syn på andra människor.  Hans miljöskildringar är vackra och skapar stämningsfulla bilder som utökar berättelsen ytterligare. Som läsare är det bara att försöka följa med i alla de sidospår som uppstår för i slutänden kommer allt att på något märkligt sätt ändå höra ihop med varandra. Simma med de drunknade är en storslagen skildring som jag njuter av att läsa. Det känns faktiskt lite tråkigt att boken tar slut för trots alla ord och historier så vill jag inte lämna Edvard och berättelsen. Jag vill stanna kvar i Lars Myttings säregna värld ett tag till

1 kommentar: