måndag 27 februari 2017

En liten fyndhög!

Jodå, idag har jag handlar lite på bokrean! Bibliotekets bokrea! 9 stycken böcker blev det plus en cd-skiva med David Lindgren. Totalt fick jag betala 40 kr =) Ett rimligt pris och många av böckerna såg helt nya ut. En del av böckerna är även till min sambo. Så nöjd och glad jag är nu, känns riktigt fint att kunna unna sig även när man inte har en stor plånbok.

Det blev följande böcker:

  • Ursula K.Le Guin, Trollkarlen från Övärlden, Gravkamrarna i Atun och Den yttersta stranden. Detta är en fantasyserie som jag länge tänkt läsa då jag hört mycket gott om den. Känns lite som en väldigt klassisk fantasy som jag länge velat ha så det känns som ett bra köp
  • Elisabeth Östnäs, Feberflickan. En skräck/rysare som jag hört mycket gott om och som jag tror skulle passa mig bra.
  • Ryan Gattis, Sex dagar. En dokumentär bok om upploppen i Los Angels 1992. Denna är till min sambo, han gillar just denna sortens av böcker väldigt mycket. Boken ser inte ens ut som den blivit läst!
  • Margret Drabble, Riken av guld. Detta är högens wild-card. En okänd författare för mig men baksidetexten lockade mig. 
  • Nicole Krauss, Det stora huset. Jag älskade Kraus bok Kärlekens historia men ännu inte läst något mer av henne. Så denna tror jag kommer passa mig bra.
  • Lars Andersson, De våra. En kriminalhistorisk roman som jag hört en del bra om och som jag tror att både jag och sambon kommer att gilla.
  • Dennise Lehane, Ett land i gryningen. Både jag och sambon är väldigt förtjusta i Lehanes böcker men just denna bok har vi ännu inte läst. Första boken i en serie och jag tror den kommer ge en trevlig läsupplevelse.
( Cd-skivan med David Lindgren är inte med på bild, vi började lyssna den i bilen på vägen hem och där blev den kvar! )





Och så här kan det se ut när man försöker fota en bokhög när man har en katt som absolut vill att man ska sluta fota så att han kan hoppa upp i famnen på en. Mio är en katt som älskar att bli omkring buren på och ska jämt vara uppe i famnen på en.



Olyckornas tid av Moira Fowley-Doyle

Moira Fowley-Doyle, Olyckornas tid

Handling:
"Vi höjer glasen för olyckornas tid för den underjordiska strömmen där själarna sjunker för blåmärken, hemligheter, minnen och spöken i ännu en skål för flodens väg."

Det händer vid samma tid varje år. Bulor och blåmärken, skärsår och stygn, lungor som fylls av vatten. Så länge sjuttonåriga Cara kan minnas har olyckornas tid varit en del av hennes liv. I oktober varje år drabbas hennes familj av mystiska olyckor: skrubbsår, brutna ben, plötsliga dödsfall. Tragedier som förföljer Cara, systern Alice och styvbrodern Sam, men som ingen vill prata om. Olyckornas tid är här, och varje hemlighet är en möjlig olycka. Men det här året börjar Cara ställa frågor.


Vad jag tyckte:
Olyckornas tid är en nattsvarta saga om en trasig familj och deras kamp för att överleva. I en skimrande vacker saga med mörka monster så återger vår huvudperson Cara tiden som kallas för Olyckornas tid. Skiftet mellan det vardagliga och verkliga och det magiska mörka är sömnlöst och emellanåt vet man inte riktigt själv heller som läsare vad som är verklighet och vad som är saga. På ett utsökt språk som vibrerar av känslor och liv så får vi följa syskonen under en tid som kommer att kulminera i något alldeles fruktansvärt. När sanningen så småningom uppdagas får jag en klump i magen och tårar i ögonen. Jag anade mig till vad som doldes bakom det sagoskimrande försöken att göra verkligheten hanterbar. Men jag anade inte hur illa det egentligen var.  När bubbelplasten som mamman virat in hela huset med äntligen spricker så gör den det ordentligt. När orden väl börjar bryta sig igenom så gör de det med full kraft.

Olyckornas tid är en smärtsam historia som ändå sjunger av vacker magi. Jag njuter av varje ord och älskar det böljande språket som dansar fram längs sidorna. De poetiska slingrande vägarna som vi måste ta för att nå fram till slutet passar så väl ihop med både berättelsen och med Cara. De tre syskonens starka kärlek är så finstämt återberättat och om den förbjudna kärleken lyfter författaren fram med en ömsint och varsam hand. Samtidigt så finns här ett kusligt stråk av något övernaturligt och obehagligt, den slingrar sig fram genom texten och får mig att rysa till emellanåt. En trolsk känsla bildar en fin kontrast  med det vardagliga livet med skola och tonårsproblem.

Jag kan varmt rekommendera denna lilla pärla till bok, läs och njut!

Betyg: 5/5
Boken kommer från: Biblioteket
Andra som skrivit om boken: Prickiga Paula,  Bokpandan och Iheartfantasy

söndag 26 februari 2017

Diligentia: Det är inte så lätt som du tror av Eva Holmqvist

Eva Holmqvist. Diligentia: Det är inte så lätt som du tror

OBS: Detta är bok två i en serie, första boken heter Kedjor känns bara när du rör dig så det kan
eventuellt förekomma spoilers här nedanför.

Handling:
Det blir inte alls som Mela tror när de landat på planeten. Som kapten skulle hon förändra allt till det bättre, men förändringarna går inte tillräckligt snabbt och det hon gör motarbetas.

"Det är inte så lätt som du tror att ändra människors tankar", säger Kronos.

När hon väl inser att han har rätt är det alldeles för sent...

Vad jag tyckte:
Det är inte så lätt som du tror är en mycket talande titel på andra boken i serien Diligentia för det är precis så det är. Det är inte så lätt att skapa en förändring i något som sitter så djupt rotat som en religiös övertygelse. I detta fallet så försökte några ungdomar i första boken att skapa en förändring och det blev till slut en drastisk nödlösning då de blev tvingade att landa skeppet. Det heliga skeppet som för evigt skulle sväva igenom rymden och alltid se efter sin församling har alltså blivit nedtvingad på en planet. De allra flesta av den äldre generationen kan inte se hur det någonsin ska komma något gott utav detta och de kämpar hårt för att få församlingen att återigen bli trogna Det heliga skeppet. De yngre så som Lola och Pellas samt Mela försöker dock istället skapa utrymme för ett alternativ. Men som titlen säger så är det inte så lätt som man tror. Förändringar är svåra att skapa och framförallt i ett så strikt religiöst samfund som bildats ombord på skeppet. Just detta är något som jag verkligen gillar med boken att författaren skapar en frågeställning kring denna religiösa övertygelse och om hur farlig den faktiskt kan bli. Mycket intressant ämne som författaren lyckas väl med att lyfta fram utan att anklaga någon sida utan låter båda få utrymme och där hon inbjuder läsaren till att själva fundera kring frågan.

Jag upplever hela serien ( har dock en del kvar i del tre ännu att läsa) som en väldigt trevlig och lättsam introduktion till science fiction-genren. Dels för att vi befinner oss ute i rymden och en stor del av tiden ombord rymdskepp men där även andra delar tar stor plats som kärlek och relationer.  Något jag saknade ifrån tiden på planeten är färger, det finns en del beskrivningar av hur planeten ser ut. Men det sker mesta dels i form av där finns stora fält, ängar, en sjö och en mörk skog. Men färgerna får jag själv lägga till. Miljöskildringarna blir på så sätt en aningen färglösa och tråkiga.  Det jag däremot gillar är att se hur karaktärerna utvecklats sedan första boken och hur de fortsätter att utvecklas i denna boken. Dock blir jag lite irriterad över hur Mela som var så stark och rakryggad i förra boken, den största drivkraften bakom själva upproret tappar all styrka i denna boken. Möjligen är påverkan från de tidigare levnadsmönsterna starkare än vad man trodde innan.

Författaren uppvisar stor skicklighet i att skildra det psykologiska samspelet samt de svårigheter när en mindre grupp människor ska försöka överleva och komma överens. Där de gamla traditionerna och idealen möter de nya traditionerna och idealen vilket leder till konflikter och splittringar inom gruppen.

Det är inte så lätt som du tror är en välskriven och spännande science fiction berättelse som jag varmt kan rekommendera.

Betyg: 4-/5
Boken kommer från: Rec-ex från författaren, Tusen tack!
Andra som skrivit om boken:

lördag 25 februari 2017

Arvet efter dig av Jojo Moyes

Jojo Moyes, Arvet efter dig 
OBS: Detta är alltså fortsättningen på Livet efter dig och det förekommer spoilers nedan så att ni vet.


Handling:
Jag vill att du ska leva ett bra liv. Jag vill att du ska leva.
Med all min kärlek,
Will
Lou tampas med skuldkänslor över att hon inte lyckades förmå Will att fortsätta leva, samtidigt som hon själv ställs inför en hel rad nya utmaningar. Hon lovade Will att våga mer och att leva sitt liv fullt ut. Men hur? Och om man lärt sig att kärleken ibland lämnar en med outsäglig sorg och saknad, vågar man då bli kär igen?


Vad jag tyckte:
Arvet efter dig är alltså en fortsättning på den magiskt underbara pärlan Livet efter dig. När livet tog slut i förra boken så krossades mitt hjärta en smula så det är skönt att få återvända till Lou och få veta om hur hon har det numera. Jojo Moyes lyckas väl med skildra hur livet efter sorgen och under sorgen ser ut med både finkänslighet och medkänsla. Arvet efter dig bjuder på starka känslor av både sorg och vrede men också om hoppfulla känslor om något nytt.  Det är en varm skildring som är väldigt kärleksfull men inte sockersöt. Utan Moyes visar upp både svärta och allvar i sin uppföljare till sin stora succé Livet efter dig.

Arvet efter dig bjuder även på en hel del syrlig humor och vassa repliker. Här finns gott om rappa dialoger som känns väldigt trovärdiga. Dessutom finns det en hel del som man lätt kan känna igen sig i. Jag vill inte gå in för djupt på vad som händer i boken för det skulle förstöra läsningen för alla ni som ännu inte läst.  Så det enda jag kan säga är att om du läst och älskat Livet efter dig kan jag varmt rekommendera Arvet efter dig. Den bjuder på finstämd avrundning och fortsättning på det där tragiska slutet i första boken. Jag gillar verkligen att Lou här får en möjlighet att breda ut sig och ta plats. Låta hennes vilsenhet och ensamhet stå i fokus och där sorgen är en del av vardagen och livet.  Där skuldkänslorna väger tungt på Lous axlar, för hur ska hon lyckas leva upp till det löfte hon gav Will? Men där det också finns familjegemenskap och vänner, en smula hopp och ljus.

Arvet efter dig är en varm berättelse som bjuder på charmig och finstämd underhållning där det behagliga språket bidrar till själva läsupplevelsen.

Betyg: 4-/5
Boken kommer från: Biblioteket
Andra som skrivit om boken: I bokhyllan, Beas bokhylla, Lottens bokblogg  och Tickmicks bokblogg

fredag 24 februari 2017

Bokbloggsjerkan 24-27 februari: Att äga eller inte


Efter en lång runda vid sjön med lilla hunden i strålande solsken, denna underbara solen som värmer så skönt. Det var så vackert med all snö och med broddar på fötterna ( present från en omtänksam mor) så kunde jag trava på rätt bra. Nu sover hunden så gott så jag tar och fortsätter helgförberedelserna med att svara på Annikas jerka. Annika säger så här denna fredag:Jag kan inte gå in på en bokhandel utan att köpa böcker som jag känner ett absolut tvång att äga just där och då. Jag utgår ifrån att alla känner igen sig (eller har jag fel?), var tror du att detta tvång/denna impuls bottnar i?

Det korta svaret blir att nej jag känner inte igen mig i det. 

Det där med att köpa och äga böcker har jag valt bort helt enkelt. Jag är sjukskriven med extremt låg sjukpenning och har inte råd att köpa en massa onödigt. Visst så finns det ibland böcker jag gärna vill köpa men väljer ofta bort det eller önskar mig den i födelsedag. Det mesta jag läser lånar jag och även om jag stöter på böcker där som är så fina att jag gärna skulle vilja ha dom i bokhyllan så väljer jag ofta bort dom när jag väl unnar mig en bok. Istället väljer jag ofta då något jag verkligen längtat efter, något helt nytt eller kanske en speciell faktabok av något slag. 

Jag har valt att lära mig att klara mig utan "lyxiga" inköp eftersom jag mår så dåligt av den enorma press/stress och det dåliga samvete min ekonomi ständigt ger mig. Jag väljer helt enkelt bort den stressen och njuter av att jag kan låna böcker helt gratis samt av alla de underbara rec-ex jag får ifrån författare och förlag.  Därför kan jag utan problem gå in i en bokaffär bara för att det är trevligt samt för att planera inför framtida eventuella inköp eller födelsedagar.  När jag väl köper en bok så blir därför något alldeles extra, en riktigt speciell händelse där boken av någon anledning betyder så mycket mer.  

Hur jag skulle svara om jag hade inkomst till att köpa böcker oftare vet jag inte, kanske skulle jag då se annorlunda på saken. Jag får återkomma om 2 år då jag kanske har en stadigare och större inkomst =) Väljer därför att inte gå djupare in på del två i frågan om var tvånget/impulsen att äga och köpa bottnar i. Eftersom jag valt bort det helt medvetet, en ständigt pågående process. 

Helgfråga V 8 (23-26 februari)


Då var det fredag igen och det är tid att inleda helgen. Så vi börjar med Mias helgfråga där hon efterfrågar: Har ni några planer för helgen ? Hur ser er favoritläsplats ut? Eller har ni fler?

Helgen är välfylld och rymmer många aktiviteter. Idag så blir det som vanligt fredagshandling till kvällens tacomys, sambon och jag äter alltid hemmagjorda tacos varje fredag. Imorgon lördag ska vi hem till mina föräldrar. Min käre pappa har skadat ryggen och de behöver hjälp med diverse sysslor. På kvällen blir det mellomys tillsammans med dom. Söndag blir det storhandling och liknande ärende. Däremellan ska det också vilas och läsas en del =) 

Mina favoritläsplatser är två ställen, soffan eller sängen tillsammans med en katt eller två samt en hund. Gärna sambon bredvid som läser sin egen bok. 



Idag när jag skriver detta skiner solen så grant utanför, dock kom ett tjockt snötäcke under natten men om man bortser från själva snön så lockas jag av att snart kunna sitta även här och läsa: 

torsdag 23 februari 2017

Isporten: Mörkt vatten av Jonna Berggren

Jonna Berggren, Isporten: Mörkt vatten 

Handling:
Jamina har alltid varit annorlunda. Som det där att hon kan hålla andan nästan hur länge som helst, och klara kyla bättre än alla andra. I alla fall nästan alla andra.
När Milo börjar i hennes skola upptäcker Jamina att det finns fler som hon. Snart upptäcker även Väktaren Ismail deras speciella förmågor. Det är Ismail som vaktar den sista Isporten, vägen till en värld där magi och mystik är en självklarhet. En värld som håller på att gå förlorad och som bara Jamina och Milo kan rädda.
Vad jag tyckte:
Isporten kommer även den från Olika förlag och är en del av deras satsning på böcker som passar åldersgruppen 9-12. Denna gång så upplever jag att boken riktar sig till läsare som inte är så vana vid att läsa. Detta för att Isporten är en kortare bok med större text och mer luft i sig. Denna skillnaden gillar jag då det ger möjligt för alla, oavsett läsförståelse, en chans att få läsa.  Isporten som sådan är ger också en utmärkt lättare introduktion till det som brukar kallas Portalfantasy. Alltså fantasy i stil med Narnia där det finns en värld precis bortom vår egen som nås via någon form av portal.  Återigen så läser jag boken ut i från ett vuxet perspektiv men försöker ändå tolka hur boken skulle kunna tänkas uppfattas av yngre läsare.

Isporten bjuder på ett spännande äventyr med inslag av det övernaturliga och mystiska.Men med övervägande realistiska inslag så som skolan  skapar en vardagsnära grund att stå på så att fantasyinslagen blir lagom mycket. Som sagt en lättare introduktion till fantasyvärlden för de yngre läsarna.

Möjligen kan jag känna att det går lite väl fort och  texten blir lite för enkel och jag saknar tydligare detaljskildringar. Så i slutet blir det lite väl övertydligt i vissa scener och det skapar en något styltig känsla.  Men bortsett från detta så är Isporten en välskriven och trevlig berättelse som handlar om både vänskap och mod. Jag gillar också hur djur får ta en så pass stor och viktig del i berättelsen. Där samspelet mellan barnen och djuren blir en viktig del i själva berättelsen.  Isporten är en lättläst berättelse med fint innehåll och där jag gillar karaktärerna riktigt bra. Både Jamina och Milo är starka i sig själva och det är skönt att få möta barn som verkligen tror på sig själva och får lov till att tro på sig själva fastän de är lite annorlunda. Skön inställning tycker jag från författaren där. Att låta barnen får vara sig själva och tro på sig själva är två viktiga bitar som är bra för yngre läsare att möta tror jag.  Jag ser framemot de kommande delarna och det ska bli spännande att se vad själva Islandet bjuder på för äventyr!

Tydligen är det så att Isporten har givits ut tidigare men har nu uppdaterats något samt fått nytt snyggt omslag. Designen på boken är mycket trevlig och de turkosa boksidorna är verkligen tilltalande.

Betyg: 3+ /5
Boken kommer från: Rec-ex från Olika förlag, Tusen tack!
Andra som skrivit om boken: Och dagarna går,